Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Nedisningsområdena under istiden. Istidens början; dess höjdpunkt; mildare mellantider, s. k. interglaciala skeden. Istidens öfvergång till nutiden. Nivåförändringar. Om nedisningsområdenas landskapliga beskaffenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
istidens början.
21
värld i rikedom och yppighet jämförlig med den
nuvarande i mellersta Europa eller Nordamerikas sydstater.
Barrträd och sumpcypress, cypress, björk, bok, alm, lind,
lönn och poppel, murgröna, hassel- och snöbollsbuske,
valnötsträd och magnolia m. fl. trädslag funno då trefnad i
nordpolens närhet. Man har såväl i Grönland som på!
Spetsbergen funnit praktfulla försteningar af denna
forntida växtvärld. Likaså trifdes då i mellersta Europa
växter, som hafva sina närmaste nutida släktingar vida
närmare ekvatorn. En egendomlig djurvärld, af för det mästa
numera utdöda djurformer, satte också en främmande
prägel på denna tid. De nu lefvande däggdjursarterna
funnos ej ännu, men man kan i tertiärtidens djurvärld
spåra de stamformer, från hvilka de utvecklats. Man har
vidare ådagalagt, att mot slutet af denna period klimatet
småningom försämrades, de ömtåligare växtformerna dogo
ut på nordligare breddgrader eller funno trefnad först i
sydligare trakter. Likadant var förhållandet med
djurvärlden. Det inträdde en allmän förflyttning mot
ekvatorn både af djur och växtarter. När klimatförsämringen
nått en viss gräns, började evig snö lägra sig i
polartrakterna och i bärgländer; vi befinna oss då helt
oförmärkt vid början af det tidsskede, som vi kalla istiden.
Klimatet försämrades fortfarande. Den eviga snön alstrade
glaciärer, som tilltogo i storlek och mäktighet. De fyllde
de smärre dalgångarna, flöto tillsammans i hufvuddalar
och bredde ut sig i dessa; genom tillökning i mäktighet
skyllde de efter hand de lägre bärgshöjderna, växte små*
ningom öfver de högre — större sammanhängande
land-isar bildade sig. Det skandinaviska höglandets is bredde
ut sig öfver de lägre delarna af landet, den växte i
mäktighet, så att den täckte de högsta fjälltoppar, såsom
reif-lorna å dessa och flyttblocken visa; på grund af sin till
många tusen fot uppgående mäktighet kunde landiaen
skrida fram öfver Östersjöns bäcken utan att brytas af
hafvet. I en sammanhängande massa tränger den upp
öfver länderna på hinsidan Östersjön och når sin södra
gräns först vid Holland, Harz, Leipzig, Breslau, Warschau,
sin östra långt inne i Ryssland vid Nowgorod och bortom
Moskwa. I sydväst förenar sig isen med den samtidiga
storbritanniska, och i väster når den en gräns vid Atlantens
större djup, där den brister i kolossala isbärg. Redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
