Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den gode gångaren, som var trött efter den långe dagsresan
under en pansarklädd ryttare, hade knappt känt af de slappa
tyglarna, att han fick gå hvart han ville, förr än han tycktes få nya krafter och nytt mod, och medan han förut endast genom ett klagande stönande hade visat, att han kände sporren, spetsade han nu öronen, som om han vore stolt öfver det förtroende man visade honom, och satte sig af egen drift i raskare rörelse. Den väg djuret slog in på vek af från den riktning riddaren följt under dagens lopp, men då hästen tycktes säker på sin sak, öfverlämnade ryttaren allt åt hans godtycke.
Resultatet rättfärdigade detta förtroende, ty stigen blef snart litet bredare och mera upptrampad, och klangen af en liten klocka upplyste riddaren om, att han var i närheten af ett kapell eller en eremitboning.
Han kom snart fram till en öppen, gräsbeväxt plats, på hvars
motsatta sida en brant klippa vände sin gråa, väderbitna vägg mot den resande. Här och där täcktes den af murgröna, medan på andra ställen små ekar och kristtornbuskar, hvilkas rötter funno näring i klippremnorna, viftade öfver afgrunden nedunder, liksom krigarens fjäderbuske öfver hans stålhjälm, och gåfvo en mildare prägel åt ett landskap, som eljes i sina hufvuddrag hade någonting vildt. Vid foten af klippan, liksom stödd mot den, låg en tarflig koja, hufvudsakligast byggd af trädstammar, fällda i den omgifvande skogen, och skyddad mot blåsten därigenom att springorna voro fyllda med mossa blandad med lera. Stammen af en ung fura med afhuggna grenar och tvärs öfver hvilken en träribba bundits fast i närheten af toppen, var rest bredvid dörren som en rå framställning af det heliga korset. Ett stycke därifrån till höger porlade en källa med
det klaraste vatten fram ur klippan och uppfångades i en urhålkad sten, som förvandlats till ett simpelt källkar. Då vattnet strömmade ut därifrån, rann det utför sluttningen i en ränna, som det själft hade bildat, och öfver den lilla slätten, för att sedan förlora sig i den närliggande skogen.
Vid denna källa lågo ruinerna af ett mycket litet kapell, hvars tak till en del störtat samman. Byggnaden hade, då den var hel, aldrig varit mer än sexton fot lång och tolf fot bred, och det jämförelsevis låga taket hvilade på fyra hvarandra korsande bågar, hvilka utgingo från byggnadens fyra hörn och hvar och en för sig uppbars af en kort, grof pelare. Två af dessa bågar stodo blottade, emedan taket fallit ner mellan dem; öfver de andra var det ännu helt. Man kom in i det gamla bönhuset under en mycket låg rundbåge, som var prydd med flera rader af de zigzagornament, som likna haj tänder och som man så ofta finner på äldre anglosaxiska byggnader. Öfver ingången höjde sig på fyra små pelare ett klocktorn, hvari den gröna, väderbitna klockan hängde, hvars svaga toner den svårte riddaren nyss hade hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
