Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugusjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Upp på torntinnarna!» utbrast de Bracy. »Och låt se, hvad
de där trälarna ta sig för där ute.» Med dessa ord öppnade han en gallerdörr, som ledde ut till ett slags litet torn eller utspringande altan, och strax därefter ropade han till dem, som ännu stodo inne i rummet: »Vid S:t Denis, den gamle munken har talat sanning! De rycka fram med skanstak och stormsköldar, och bågskyttar vimla vid brynet af skogen som ett mörkt moln före en hagelby.»
Reginald Front-de-Boeuf såg också ut öfver fältet och tog genast sitt horn, och sedan han utstött en lång, kraftfull ton, befallde han sina män att bege sig till posterna på muren.
»De Bracy, håll uppsikt åt den östra sidan, där muren är lägst. Ädle Bois-Guilbert, ert yrke har väl lärt er både att angripa och försvara, håll ni uppsikt åt den västra sidan — jag skall själf postera mig vid utanverken. Men låt ej er verksamhet inskränka sig till ett ställe, ädla vänner! Vi måste i dag vara öfverallt och mångdubbla oss, om det är möjligt, för att genom vår närvaro bringa hjälp och uppmuntran, där angreppet är hetast. Vårt antal är ringa, men genom raskhet och mannamod kunna vi ersätta denna brist, eftersom vi endast ha att göra med usla bönder.»
»Men, ädle riddare», utbrast munken Ambrosius under den
brådska och förvirring, som framkallades af förberedelserna till försvaret, »vill ingen af er höra den ärevördige fader Aymers budskap? Jag besvär dig att höra mig, ädle riddar Reginald!»
»Gå du och rabbla upp dina böner till himlen», sade normanden vresigt, »ty vi på jorden ha ingen tid att höra på dem.»
»Men, ädle riddare», fortfor munken, »besinna mitt lydnadslöfte och låt mig uträtta min priors ärende.»
»Bort med den pratsjuke gamle narren!» sade Front-de-Boeuf,
»stäng in honom i kapellet, så att han får bedja sin rosenkrans, tills kampen är förbi. Det blir något nytt för helgonen på Torquilstone att höra avemarior och paternoster, de ha visst inte varit hedrade på det viset, sedan de höggos i sten.»
»Häda inte de fromma helgonen, riddar Reginald», sade de Bracy, »vi komma att behöfva deras hjälp i dag, innan packet där ute skingras.»
»Jag väntar blott föga hjälp af dem», sade Front-de-Boeuf, »så vida vi inte skulle kasta dem från muren ner i hufvudet på de nidingarna. Det står ett väldigt åbäke till S:t Ohristopher där borta, som skulle vara stor nog att krossa ett helt kompani.»
Tempelherren hade emellertid med litet större uppmärksamhet
än den råe Front-de-Boeuf eller hans lättsinnige kamrat iakttagit de belägrandes arbeten.
»Vid min ordens tro», sade han, »dessa män rycka fram med
större krigskonst än man skulle ha väntat, hvarifrån de nu för resten ha fått den. Jag ser hvarken banér eller flaggor bland dem, och ändå vill jag sätta min guldkedja i pant på, att de anföras af någon ädel riddare eller herre, som är förfaren i krigskonsten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
