Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tjugusjätte kapitlet
- Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jag ser honom», sade de Bracy, »jag ser en riddares
hjälmbuske svaja och ser hans rustning blänka. Se på den reslige mannen där borta i den svarta rustningen, som nu har så brådtom att ställa upp det bortersta ledet af bondpacket. Vid S:t Denis, jag tror, att det är den samme, som ni kallade »den svarte latmasken» och som kastade dig, Front-de-Boeuf, ur sadeln vid torneringen i Ashby.»
»Så mycket bättre», sade Front-de-Boeuf, »att han kommer hit
för att ge mig tillfälle till hämnd.»
Fiendens framryckande hindrade emellertid allt vidare samtal. Hvarje riddare begaf sig till sin post, och i spetsen för de få stridsmän de kunde uppställa och hvilkas antal var otillräckligt att försvara murarna i hela deras utsträckning, afvaktade de med lugn beslutsamhet det hotande angreppet.
*
TJUGUSJUNDE KAPITLET.
Vår historia måste nödvändigt gå några sidor tillbaka, för att meddela läsaren vissa händelser, som äro af vikt, för att man skall kunna förstå sammanhanget. Hans eget förstånd har dock säkert utan svårighet sagt honom, att då Ivanhoe dignade ned och tycktes öfvergifven af hela världen, var det Rebeckas enträgna böner, som förmådde hennes far att låta föra den tappre unge krigaren från torneringsbanan till det hus, som judarne för tillfället bebodde i utkanten af Ashby.
Det skulle under alla omständigheter ej ha varit svårt att förmå Isaac till detta steg, ty han var af naturen god och tacksam. Men han hade också sitt förföljda folks fördomar och ängsliga försiktighet, och de måste öfvervinnas.
»Helige Abraham!» utbrast han. »Han är en god ung man,
och mitt hjärta blöder, då jag ser blodet rinna utför hans rikt broderade jacka och hans dyrbara bröstharnesk; men att föra honom till vårt hus! Flicka, har du besinnat, hvad det vill säga? Han är en kristen, och efter vår lag kunna vi icke umgås med främmande och hedningar annat än till vår handels bästa.»
»Tala inte så, käre fader», svarade Rebecka. »Vi kunna
visserligen inte umgås med dem på gästabud och i glädje, men då hedningen är sårad och i nöd, blir han judens broder.»
»Jag önskar, att jag visste, hvad rabbinen Jacob Ben Tudela
tänker därom», svarade Isaac. »Men den gode ynglingen får inte förblöda. Låt Seth och Ruben bära honom till Ashby.»
»Nej, låt dem lägga honom i min bärstol», sade Rebecka. »Jag
skall sätta mig upp på en af gångarne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:05:02 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ivanhoe/0192.html