Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
ett vänligt »bien venu" och en varm blick på oss dref
han bort vår oro och började att tala om artistisk
och litterär äganderätt.
Det var första gången i mitt lif jag varit med
om en diskussion i detta hos oss sedan så
omdebatterade ämne. Det gaf mig en inblick i frågan,
som senare, när vår store T. (Z. T.) tog upp den
i Konstnärsgillet, kom mig väl till pass. Turgenieff
sade, det han exploaterats på ett skamligt sätt af de
svenska förläggarne. Utan hans hörande hade de
för det mesta ur tyska och franska editioner öfversatt
hans arbeten. Han hade för några dagar sedan själf
sett i herr Nilssons fönster ett exemplar af hans
»Vårböljor", utan angifvande af öfversättarens namn
och utan att någon svensk förläggare ens hade
frågat honom om saken. Jo, en hade frågat, och denne
ena hade gjort det i en sådan form, att Turgenieff
icke ens besvarat brefvet. Brefvet skulle ha börjat
med att »oaktadt han, förläggaren, hade laglig rätt att
i fråga om öfversättningar göra huru han ville, så . . .
bjöd han i alla fall författaren" — hvad Turgenieff
kallade »un pourboire", antagligen några hundra
kronor.
Nilsson beklagade missförhållandet, sade att de
svenska upplagorna voro små, att det ej lönade sig
att utgifva en bok, ifall författarens arfvode måste
betalas, att ryssarne ju hade samma rätt vis à vis den
svenska publiken, ehuru Sverige, dess värre, icke
ägde och aldrig haft en Turgenieffs like; att han,
Nilsson, icke hade i detta bellum omnium inter
om-nes någon del, han var endast kommissionär och
sålde det som andra tillsände honom. Samtalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
