Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
sista upplagan af en fransk roman lämnat
tryckpres-sarna, har den exploaterats af en förläggare i dessa
länder, i de flesta fall en hebré.
Detta sades på sjuttiotalet, väl till märkandes,
och har än i dag skäl för sig.
Så kom turen till mig. Jag anhöll om rätt att
få öfversätta — jag tog fram trycket som Nilsson
lämnat mig — det var mästarens Hamlet och Don
Quixote.
— Skulle ni som finländare ej kunna öfversätta
direkt från originalet?
Nej, det kunde jag ej!
Turgenieff säger då, att det ryska språket är så
plastiskt, så uttrycksfullt och smidigt, att de
förtjänster hans stil ägde endast i detta språk kommo fram,
att han själf fann till och med de franska
öfversättningar, hvilka gjorts under hans egen ledning, som
klavérutdrag ur ett stort orkesterstycke; det lät ju
ungefär lika, men det var ej samma sak.
Synbarligen ville han säga nej till min anhållan, men hans
godhet förbjöd honom att komma fram med detta
„non possumus."
Vi hade emellertid rest oss och retirerade nu
bugande mot dörren och verandan, där fröken D.
med madame Viardot och en ung, ovanligt vacker
fransyska ifrigt diskuterade den stora frågan för
dagen — Wagners musik. Turgenieff, som afgudade
ungdom och musik, solade upp och såg rent
strålande vänlig och god ut. Det icke vackert
modellerade anletet fick ett uttryck af lif och värme, som
gaf det en skönhet, större än formens. Hän kastade
sig med ifver i diskussionen om Wagners musik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
