Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
engelska skrifva om höga dygder och konungsliga
personers göranden och låtanden. Språk är visserligen
en minnets sak, men minnet skall ständigt påverkas
af örat och icke genom ögat, likaså visst som
örat stöder minnet vida kraftigare än ögat. Det 18:de
seklets språkmästare lära om språkstudier ha användt
en liknelse: „Den som vill lära sig att simma måste
hoppa i sjön, med fara att drunkna, den som vill
lära sig ett språk måste tala, med fara att säga
dumheter". För att öfverhufvudtaget kunna säga
något, måste man likasom barnet först lära sig ett
antal ord, han antog omkring hundra à hundrafemtio
(för de romaniska språken sextio à sjuttio) och
hjälpverbets första fem tempus, sedan följde
högljudd utanläsning och först därefter kunde det
komma i fråga att börja ge akt på detaljer,
rättelser af konstruktiva fel, språkliga finesser,
estetiska kraf m. m. Med andra ord, man skall
förfara med hvarje nytt språk som barnen med
modersmålet, som emigranterna i deras respektive
nya fädernesland. Med den metoden tillämpad på
de döda språken lärde sig skolastikerna latinet och
grekiskan, och encyclopedisternas språk, franska,
lärdes af den ungdom i Europa, som beundrade
Rousseau, Diderot och Voltaire på samma sätt.
Den var icke alltid korrekt, denna
upplysriings-tidehvarfvets franska utom Galliens gränser, må
vara, men den innebar i alla fall ett mått af
språkkunskap, vida större än hvad vår tids ungdom
inhämtar under år af studier. Och huru många af
denna ungdom, som behöfver ett gifvet språk,
skola väl blifva filologer i detta språk, d. v. s.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
