Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
Jag har sett honom i triumfens timmar.
Hos Ledoyen vid Champs Elyssées, helt nära
det (nu nedrifna) vackra industripalatset, var i
ett af rummen ett långt dukadt bord. Fönstren
stodo öppna, musslinsgardinerna fläktade för
vårvinden, som mättad af dofter från de
blommande kastanjerna dref in i rummet. Det
half-runda rummet var öfverfylldt af blommor, också
det. Rhododendron i praktfulla lilasfärgade klasar
fyllde hörnen, medan röda och hvita azaléor,
styfva som skyldrande soldater, stodo i rad längs
bordet. Mellan blommorna lågo i fina japanska
korgar buteljer med spindelväf och mögel,
bärande den högförnäma etiketten Chambertin.
Längre bort stodo i isbad staniolklädda flaskor
med handtag af alfenid. Metallkapseln höll
fängslad den kyliga, hetsande saft, som tänder eld
i de svalaste hjärtan och väcker lif i den trögaste
fantasi. Bordet var dukadt, vinet var framsatt
för den skandinaviska konstnärskolonin i Paris.
Salongen hade öppnats. Efter veckor af
ansträngning och oro hade herrar konstnärer fått
visshet om att deras taflor voro emottagna af
salongens jury. I dag hade man vandrat med
„tout Paris", med alla de stora och små
mon-daina, alla celebra konstkritiker och amatörer,
alla kända modeller, alla, som älskade att skörda
primören af säsongens fröjder. För första gången
sågo konstnärerna med friska ögon sin egen
tafla. Huru annorlunda tog den sig icke ut i nytt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
