Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
sedan, att det icke var så noga med Tudeers
förargelser, han var journalier som en vacker
kvinna, det växlade mellan jungfru Rosa och pastor
Bensvart, många gånger om dagen, för att tala
med Scholander. Han hade helt/enkelt varit
stallmästare, när han talade med mig, men
hofstallmästare, när han talade med Edelfelt.
Senator Eneberg åter hade varit hygglig och
beskedlig. Edelfelt, Eneberg och jag voro
du-bröder och reskamrater sen unga år.
Så begynte då arbetet. Det blef icke
Tudeer, utan grefve Carl Armfelt och ryttmästaren
baron Erik von Willebrand, som förde Edelfelt in i
hästvärldens högsta nobless, i de kejserliga
stallarna. Följande lustiga anekdot kan jag ej
underlåta att här anteckna som bevis på huru långt
en hästkarls kännedom af det ädla djuret Equus
kan gå. I det kejserliga stallet funnos tvenne
likadana hästar, låt oss kalla den ena Bogatyr,
den andra Bajazet. Edelfelt hade valt Bogatyr
till sin modellhäst. En ung kavallerist fick sitta
upp på hästens rygg och tjäna som mannekin
för H. M. Hästen leddes ut, och Edelfelt
skiz-zerade upp den i ali hast i sitt album. Dagen
därpå kom Edelfelt igeri. Hästen fördes fram, och
han observerade noga dess rörelser, dess färg och
glansdagrarna på dess muskulatur. Så tecknade
han upp och färglade i akvarell på ett medhaft
block hästens bringa och framben, som kändt
det svåraste i ett hästporträtt. Just då han, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
