Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169’
innehålla ett kapitel, „Le style actuel", och jag
med ständiga hänvisningar — under samtalets
gång — till just denna artikel erhöll ett exemplar
af boken, kan jag, utan att alltför mycket taga
fel, upprepa hvad jag ännu minnes af Garniers
med mycken liflighet, för att icke säga hetta,
framhållna åsikter.
Den kände franske kritikern Francisque
Sar-cey hade i någon tidning eller tidskrift på ett
ironiserande sätt farit ut mot byggnadskonstens
idkare. Detta förargade, ja, grämde Garnier till
den grad, att han ännu vid slutet af sin lefnad,
när han talade om honom, använde epitetet
»allmänna åklagaren Oncle Sarcey". Se här ett i
korta drag angifvet utdrag ur hans försvarstal
gentemot den „allmänna åklagaren".
„Vår tid har ingen egen arkitektur,
byggnadskonsten är på förfall; våra arkitekter äro
möjligen vetenskapsmän, konstnärer äro de ej;
de uppfinna ej, de kopiera; de skapa ej, de
minnas. Sådant är tidens orättvisa utfall emot oss.
Detta ointelligenta anfall, denna
obetänksamma anklagelse är icke vår tids uppfinning;
redan i det förgångna seklet ha
byggnadskonstnärerna fått höra dessa invektiv och smälta dem.
Man anklagade dem redan under Ludvig XIV,
ja, redan under Frans I. Man hänvisar oss till
grekerna och romarna — dessa folk, som man
allt efter behof tadlar eller berömmer; de hade
en utpräglad stil? Man hänvisar oss till medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
