Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171’
quo, lämnande efter oss hela vår andliga
kvarlåtenskap. Den mänskliga naturen förändrar sig
ständigt, om denna förändring också går
långsamt, „rimmobilité n’est pas à craindre".
Hurt; många stilar ha vi ej haft efter
renässansen från Louis XIV till Louis Philippe?
Allt detta bildar en följd af transformationer, som,
om de också ej ge oss en fullkomligt ny typ, i
alla fall utvisa förändringar i människornas
tankar; med ett ord: evolution.
Vi äro lika mycket uppfinnare som våra
förfäder det voro och därtill — hvad som är af
vikt — mindre rutinerade än de. När fordom
ett tidehvarf hade sin stil, så bevarades den
under sekler. Man följde den en gång inslagna
vägen, som småningom ledde till schablon.
Dispositionen varierade mer eller mindre, beroende
af programmet och arkitektens smak, men
ornamentet, kompositionens primärformel, typen var
i det närmaste oföränderlig. Man kallade detta
en skola, emedan konstnären, lämnande å sido
sin personliga inspiration följde traditionen, de
helgade grundlinjerna, äfven om och när dessa
icke fullt gingo ihop med det, som nyttan och
behofvet fordrade,
I våra dagar däremot söker enhvar att
utbilda sig att skapa nytt. Många gå under, andra
lyckas och utföra det fria, det obundna
konstnärliga arbetet. Och dock — medan vi skapa,
gifva fria tyglar åt vår fantasi, klagar allmänhe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
