Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176’
inställts såsom skulptörer skulle göra det, icke
såsom den linjerande arkitekten plägar taga dem.
Enligt Garnier har den finaste doften af en
mäktig konst genomträngt vår tid, gifvit den
lifskraft, harmoni, eurytmi, gifvit den
inbillningskraft och skaparlust.
Vår tids konstkritik, i synnerhet i vårt egei
land och i Tyskland, hvars olyckliga eftersägare
vi tyvärr äro, skall visserligen icke underskrifva
Garniers här i korthet refererade åsikter om
70-talets (franska) konst. Den skall kalla hela
perioden den eklektiska. Men man bör besinna,
att Garnier lefde i Frankrike; han bör ej dömas
efter tysk och allra minst finsk måttstock. Man
får vidare besinna, att han representerade en
ny riktning, genombrottet af den då nya stil,
som tagit arf efter den af honom själf så
förträffligt definierade Louis-Philippe-stilen. Han
själf betecknar höjdpunkten af evolutionsvågen;
bakom honom ligger den djupa vågdalen, och
när han är död, följer det långsamma sjunkande,
som, så vidt mig är bekant, fortgått till
åtminstone år 1900. Hans plats i den franska
arkitekturens historia är gifven. Det i hans konstart
väsentligt franska går hos honom igen i sin
högsta potens. En klar och redig plan — detta
är ett galloromaniskt drag, som aldrig förnekar
sig hos fransmännen. Med iakttagande af de
stora midtlarna, den klassiska rytmen, är han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
