Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199’
militärmusiken och spelade arior ur „Den
stumma"^!) Den 20 juli 1843 höll hon sin konsert
i Finlands vackraste sal i Societetshuset. Den
dåtida salen upptog, utom en del af den
nuvarande korridoren, tre af de midtersta rummen i
andra våningen. Den gick genom två etager,
var hållen i jonisk stil i grönt och rosa och var
monumental till sina proportioner. Jenny Lind
fördes in af Pacius, som var hänryckt. Värre
var det ändå med B. O. Lille, teologen. Han
hade hört henne aftonen förut hos Borgströms,
blef genast förälskad, sökte näckrosor i hela
skärgården för att binda en krans af dessa för
Jennys blonda hufvud, men fick bara rosor.
Hans syster, som hette Dikta, band kransen,
men gjorde den så stor, att när Pacius efter
konserten skulle bekransa sångerskan, gick den
öfver hufvudet på henne. Pacius var fyndig
denna gång, han vek kransen som en åtta, och
medan publiken jublade och grät af hänförelse,
lade han rosorna på hennes hufvud. Lille lär i
hänförelsen ha friat till henne, men hon bad om
betänketid, för längre tid."
I Lilles dikt till Jenny Lind hette det:
„0 kom igen, kom nästa vår!
Och kommer du ej då,
Och kom du ej på femton år,
Vi vänta dig ändå!"
I ett bref från Natalia Wallin, Georg August
Wallins syster och kära fars kusin, heter det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
