Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223’
„––En man
Tillhör sitt folk, det visste han,
Och detta folk i store män
Förhärligar sig själf igen;
Allt därför bar han bördan af
Sitt rykte ända till sin graf,
Men som en börda, ej som rätt,
Ej som en lycka bar han det".
Så bläddrade han i sin bok ännu en gång:
„Alltså, von Qvanten är med, gif mig hans
adress, jag vill skrifva till honom". Så tillade
han: „och tack skall ni ha för ni gifvit en så
bra bild af mitt af väder och vind, ålder och
skröplighet härjade ansikte".
Mottagningen var slut. G. W. Edlund och
jag gingo till matsalen midtemot „Trettifemman"
för att frukostera. Medan vi spisade, berättade
Edlund mig följande lilla passus; Topelius var
icke nöjd med det utseende försynen gifvit
honom. Han, som skrifvit så mycket om tappra
generaler och öfverstar, skildrat så många
krigiska bragder, hade bra gärna velat ha ett
militäriskt stramt och bestämdt utseende. När Edlund
af Topelius fått löfte om en fotografi för sin
konsthandel, blef det öfverenskommet att
Topelius skulle „sitta" hos fotografen D. Nyblin för
ett profkort. Nyblin tog nu sexton olika
prof-kort. Dessa sändes till Topelius, som gillade
ett enda af dem och till ändå med stålpenna
och bläck drog ett kors öfver alla de andra för
att de icke skulle komma ut i handeln. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
