Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
akademikamrat, numera professor C. Grundström,
höll på att mäta upp den och visade mig dess
många skavanker. Med honom har jag trampat
på hvalfvens hjässor och grafkamrarnas
golfplattor. Han lät mig högt uppe i hvalfvet blicka
ned i kyrkan, och ännu kittlar det i trakterna af
min diafragma vid minnet af hvalfvens
bräcklighet och kyrkans hisnande höjd.
Det berättas en rolig historia om huru
ärkebiskopen Sundberg förmådde riksdagen, som
länge tvekade, att anslå den för domkyrkans
restauration begärda halfva millionen. Sundberg
var en ganska stor diplomat när det gällde, och
under ett skenbart mycket öppet och rättframt
väsen gömde han stor politisk klokhet och
smidighet. För att bryta de »lundensiska
kyrko-partikularisternas" motstånd gick han till de mest
inflytelserika riksdagsmännen och sade
ungefärligen: „Jaså! Herrarna ämna votera mot
Uppsala domkyrkas restauration. Gör det, men det
vill jag ha sagt, därmed är det också slut med
Lundadomens stora inkomster (årligen omkring
80,000 kronor). Det skall jag bli man för. Det
skall gå lätt för sig att få ett riksdagsbeslut
om bildande af en för hela riket gemensam
domkyrkofond som kommer alla dess domer i skälig
proportion tillgodo".
Detta hjälpte. Ehuru alla, t. o. m. konungen,
ännu samma dag då frågan afgjordes trodde att
den skulle falla, gick den igenom, ty alla skå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
