Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
ningar röstade som erkebiskopen förutsatte — för
bevillningen. Arbetet kunde påbörjas redan 1885.
Det skulle blifva för långt att här redogöra
för frågans gång, ehuru jag numera torde vara
en af de få, som i första hand erfarit huru
de stridande partierna själf sågo den saken. Må
det endast nämnas att Zettervall var rasande
öfver det motprojekt, som under de tioåriga
förhandlingarna om ritningarnas uppgörande staeks
in af en yngre kollega (han skref därom en
bitande sonett, som må ligga opublicerad), att
förhållandet mellan Scholander och Zettervall
kyldes af betydligt vid denna tid och att saken
i och för sig, enligt min åsikt, endast vann
genom Sundbergs orubbliga ille faciet med adress
till Zettervall.
Zettervall höll före att den romaniska stilen
engång varit den nationellt svenska. Han skrifver:
Ovårdad gråsten knappast tuktad,
Den passar nogsamt oss i stycket,
Den muren liknar oss i mycket,
Osirad, slät och knappt krumbugtad.
Gotiken däremot hade tillföljd af
tegelmate-rialiets olämplighet för stilen samt kalk- och
sandstenens dyrhet, aldrig blifvit svensk. Gjorde
man den stilen huru väl som helst, den skulle
alltid verka främmande i vårt land, den hade
aldrig gått in i det nationella
smakmedvetandet. Detta är ock den innersta orsaken till att
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
