Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
Illusionerna.
Du gamla slarf, som tanklöst dig förglömmer
i fantasier bort vid lyrans slag,
som ännu sitter här och svärmiskt drömmer,
fastän den skymmer renK din lefnads dag!
Så bannade jag nyss mitt värda jag,
och granskade hvad minnets tempel gömmer
af verkliggjorda drömmar nuvidlag,
för hvilka drömmaren man omildt dömer,
och fann, att hvarje dröm var ljuf och varm,
så länge blott den gömdes i min barm
och lefde tyst i drömmens illusioner,
men verklig-gjord och sänd i världen ut —
hur den blef kall, dess unga ljufhet slut. . .
Den dog i verklighetens regioner.
Afunden.
Visst är jag känd rätt väl i detta landet,
en smul berömd, men tadlad ännu mer,
har vänner få, men fiender dess fler,
som uti brodersögat leta »grandet".
Nämn ej beröm! Ack, sällan rent jag vann det,
ty hatets gift det oftast sölat ner.
Så sker, när afunden en framgång ser,
som själf den ville nå, men icke kan det.
Hur svagt är icke själfva vänskapsbandet
mot denna lumpna afgrundsandes makt,
för hvilken få blott taga sig i akt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
