Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
första latinska blomsternamnet, det var Dianthus
deltoides; den lärdomen kom mig för öfrigt väl
till pass i studentexamen, ty just den blomman
fick jag göra reda för.
Hans moder Clara minns jag från denna tid
egentligen därför att hon, gladlynt och frispråkig,
höll sig från gudsbarnen, som här naturligtvis,
liksom i vårt hem, höllo hof kring kära mor. Fru Clara
hörde till kära fars kotteri, och från den tiden
knöts en lifslång vänskap mellan min fader och
assessorn, sedermera hofrättsrådet Montelius och
dennes familj, en vänskap, som tidtals uppehölls
genom flitig korrespondens ,,med vännen i
Österled".
Min bekantskap med familjen förnyades
under sommaren 1863 och under de år jag vistades
vid akademien i Stockholm. Husfadern var en
stor kämpagestalt med ett förunderligt ljust och
rosigt ansikte, håret var silfverhvitt och buckligt,
blicken närsynt. Då han log, fick ansiktet ett
ovanligt vinnande och vackert uttryck. För mitt
minne står han alltid som en bild af en Torgny
Lagman. För det mesta till synes tyst, inåtvänd,
upptagen af sina rättsfrågor eller annat arbete af
mångskiftande art, kunde han stundom taga sig
ledigt och skrattade då godt med ungdomen och
åt „Claras tokerier". Sedan jag, kuriöst nog, sent
fått rätt att utbyta det ceremoniella
hofrättsrådin-nan mot det intima tant- och duskapet, tog
vänskapen och förtroligheten till och föranledde en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
