Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Och mitt bolag, vill jag våga,
Skulle bära sig minsann
Om det sköttes med förmåga,
Och ge tolf % pro ann.
–Det är endast svårt att finna
en person — man eller kvinna —
som förstår sig riktigt på
att affären förestå!
Vaken i sitt intresse för svensk diktkonst,
följde hon ännu i det sista med sitt lands sång,
och 1904 — året innan hon dog — skrifver hon:
„det är upplyftande att se och höra några våra
nyaste skalder, där finnas toner, som jag känner
igen, ehuru de nu äro i andra former än i min
ungdom."
Den 20 dec. (1904), skrifver hon: „I dag är
den stora dag, då E. A. Karlfeldt inträder i
kretsen af de aderton. Illa nog, förstår jag icke att
rätt värdera hans skaldskap, men det är bestämdt
beroende af den gamlas trångsynthet, och
mot-väges af de otaligt många som alldeles svärma
för E. A. K." . . . „Tänk hvad förmån poeterna
ha. Sätta en tjuguårig själ i en sådan glöd att
hon försöker att få sin papegoja att säga Erik
Axel Karlfeldt, men det dumma envisa djuret
kunde icke förmås att säga rätt, utan det blef
alltid Carlstedt i stället. Det var ju rent
olidligt. Heter han icke så, Er polismästare?"
Svenska akademiens görande och låtande
följde hon med stort intresse. I flere af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
