Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Från så långt jag minnes följde hon med
största intresse med den svenska
skönlitteraturens mest remarkabla arbeten. Hon fällde
omdömen, som gingo på sak och ofta voro nog så
bitande. Jag minnes bland annat ett hennes
yttrande om „Lille Bror", denna Geijerstams så
spridda bok: „ Ja, hvarför skulle den inte gå, där
finns just så mycket af vår tids råhet och den
gamla tidens sentimentalitet, som behöfs för att
den skall läsas af både pigor och mamseller af
begge könen."
Senare skrifver hon till mig om denna bok:
„Bra mången gång önskar jag att jag hade
förmåga att skrifva och offentligen uttala mina
tankar om ett och annat som retar eller ock
bedröfvar mig. Båda delarna är fallet med flere
af våra moderna författares alster. Det heter att
det och det arbetet är så konstnärligt gjordt och
Sevastopol vallade och promenerade sin härskarinnas otäcka
knäracka, kom jag att gå samma väg som han, (jag kände
hans bröder och hade blifvit bekant med honom, jag minnes
ej hvar). Under samtalets gäng sade jag några vänliga ord
om gamla Sverige. Orden måtte för stunden ha berört någon
särskildt öm sträng hos honom, ty den gamla misantropen,
som hade det trist nog i lifvet, utbrast plötsligt varm och
rörd: „Ja jag skall säga min herre, jag känner denna värld
och dess lumpna människor, och det är visst, att tillsvidare
ännu är Sverige det land, där det största mått af hederlighet
finnes inpressadt hos offentliga institutioner och personer."
„Nå men England då?" „Ja England! Nej i Sverige äro
människorna ännu idealister allihop, nästan."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
