Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
kom och gick på repetitioner och konserter hvar
eviga dag.
Huru teaterinvigningen aflopp, har jag talat
om i andra samlingen af detta arbete och
hänvisar till kapitlet „Grefve N. Adlerberg". Här har
jag endast velat karaktärisera Pacius som
sångledaren ocl> kapellmästaren. Men jag har också
haft att göra med kompositören-konstnären Pacius.
*
* *
Pacius, vid denna tid 57 år, hade ett
frappant utseende. Han verkade lång mest genom
sin magerhet och det lilla hufvudet (det var
endast tupén som var stor). Han talade lifligt och
gärna, på en svenska, som påminde, icke om
tyskt, men om danskt uttal. De oändligt fint
modellerade dragen kring den stora, väl rakade
munnen gåfvo honom ett uttryck af spiritualitet,
godhet och humor. Löjet låg som på lur bakom
dessa fina drag kring munnen, färdigt att när
som hälst bryta fram. Hans blick var, när han
såg vänligt på en människa, oemotståndligt
smekande och hjärtevinnande. Blef han förargad,
trutade han ut med munnen som ett missnöjdt
barn, hvilket verkade i hög grad komiskt.
Af allt detta finnes intet i Wikströms byst
af maëstron *) i Kajsaniemi och ej heller i Vall-
*) E. Vikström såg aldrig Pacius; att han det oaktadt
lyckats få ut en så stor likhet med originalet, är beundransvärdt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 11:25:46 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jagkant/4/0262.html
