Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
257
grens i universitetets musiksal, ehuru den senares
dock synbarligen vill vara ett förandligadt
porträtt af konstnären. Jag nämnde här ofvan tupén.
Så otroligt det än låter, var hela denna om
Ludvig den XIV:s tid påminnande hårprakt onödig,
ty det naturliga håret växte starkt under peruken,
och måste allt emellanåt klippas och rakas bort.
Om denna besynnerlighet har mig af en
invigd person berättats följande löjliga historia.
När den unge Pacius 1827 afslutat sina studier
för Spohr i Kassel, skulle han företaga sin första
konsertturné. Men dessförinnan hade hans
moder, född Maria Margareta Schumacher, tagit sin
långe son in till sig och med sax och rakknif
låtit befria honom från den rika, men tyvärr
stri-piga och starkt röda chevelyr naturen förlänat
honom, samt därefter tryckt på hans hufvud en
rödblond knollrig peruk, som han sedan dess
aldrig lämnade. Både han själf och allmänheten
hade så „vuxit sig in" i denna, att ingen kunde
tänka sig »farbror" Pacius annorlunda. Jo, en:
Erik Johan Löfgren. Han hade engång vid ett
konstnärsgille tecknat af Pacius, men ersatt
lockperuken med långa maëstro-lockar à la Liszt eller
Schumann. Detta tog Pacius ytterst illa upp.
Bilden måste högtidligen förstöras, och det gick
långt om innan han igen blef god på Löfgren.
I fråga om peruken var han ömtålig i hög grad.
* *
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
