Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
Under året 1864 hade en anspråkslös, men
varm och ifrig musiker, K. J. Moring, bland
hufvudstadens ungdom bildat en blandad kör, kallad
Sylvia-föreningen. Denna förening, som torde
existera ännu, repeterade — vill jag minnas —
vanligtvis i Wallénska huset vid Konstantinsgatan,
men hösten 1866 af någon för mig okänd
anledning i Universitetets sångsal. Sångsalen var
ett mörkt, tämligen lågt och otrefligt rum,
sam-manbyggdt med Universitetets gymnastiksal (deri
nedrefs vid husets ombyggnad). Tack vare fröken
Emma Thunbergs vänliga rekommendation blef
äfven undertecknad medlem af kören. Vi sjöngo
„Blommande sköna dalar" i Morings
arrange-ment, Schumanns „Zigeunerleben", ett par
motetter m. m. Af sångarna ha numera de flesta
gått hädan; jag erinrar om Alopæus, Hjelmann,
Edvard Pacius (maëstrons son), de båda präktiga
bröderna Duncker m. fi. Af damerna lefva flere
än i dag; jag nämner E. Thunberg, E.
Nervänder, två fröknar Aminoff (numera gifta), fröken
A. Kawaleff, systrarna Cadenius och Crohns samt
fröken Therese Decker *) (Fru Hahl). Fröken
*)’ Fru Hahls ovilkorliga plikt vore att nedskrifva sina
minnen, teckna bilden af denna väckelsens tid i den finska
musikens historia. Fru Hahl har varit med sedan 1864 i vårt
musiklif, egnat hela sin energi åt den finska sångens tjänst,
från de små blandade körerna till finska operans inrättande.
Hennes anteckningar vore af den allra största betydelse för
vår musikkonsts historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
