Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- I. Arboga riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudet, framhöll hertigen, att lemmarna voro till för att tjäna hvarandra.
Undersåtarna voro enligt hertigens åsikt ej skyldiga att visa konungen
lydnad i det, som han befaller mot lagen och riket bästa[1].
Under det konungen således ställde sig på absolutistisk grundval,
ställde sig hertigen på folkviljans och häfdade dess rätt. Den mellan
konungen och hertigen förefintliga motsatsen i politiskt afseende, som
vi sett framträda redan under det förhandlingarna om
regeringsordningen pågingo, framträdde nu fullt utbildad, äfven i politiskt
afseende hade de båda motståndarna fixerat sin ståndpunkt, och den var
lika utprägladt motsatt som deras religiösa. Med kännedom om dessa
förhållanden förstå vi lätt, hvarför en uppgörelse dem emellan på
underhandlingens väg från början saknade alla förutsättningar.
*
Då hertigen i följd af rådets motspänstighet såg sig ur stånd att
bringa Söderköpings beslut till utförande, återstod enligt hans åsikt
ej annat än att på nytt sammankalla menige ständer för erhållande af
deras hjälp. Han styrktes i denna åsikt, då de i Stockholm med
anledning af polska legationens besök samlade ombuden för de högre
stånden syntes benägna att göra gemensam sak med rådet[2]. Sedan
sändebuden, såväl de polska som de svenska, erhållit svar, lät han till
ärkebiskopen öfverlämna en vidlyftig, till de samlade ständerna ställd
afskedsskrifvelse. I denna redogjorde han för de förslag, han gjort
rådet i syfte att afskaffa den oordning, som rådde i riket, samt
förklarade, att han, då rådet ej gifvit något tillfredsställande svar, såg sig
nödsakad göra ständerna sin ursäkt, om någon fara för riket uppkomme.
Därjämte tillkännagaf han, att han ej kunde stanna längre i Stockholm,
emedan han försummade sina egna angelägenheter och ej kunde uträtta
något för rikets bästa. Han ärnade därför redan följande dag eller
dagen efter denna afresa från Stockholm samt därefter “med första
låta förskrifva till Arboga till fjorton dagar efter tjugondedagen någre
gode män af hvar landsände, där H. F. N. då sig alldeles ifrån
regeringen ville afsagt hafva, ty menige ständers vetskap och vilje förutan
kan H. F. N. det icke göra“.[3] Några dagar senare — det var den 2
november — upprepade han detta tillkännagifvande muntligen för
[1] Nordlund s. 205.
[2] Hist. Tidskr. 1886 s. 110.
[3] Ibid s. 118
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jahertigka/0026.html
