Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hertigens bemödande att bringa Arboga och Stockholms beslut till utförande mot de i Sverige kvarvarande riksråden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förut felat. “Och ändock“, hette det till sist i betänkandet, “H. F. N.
hade orsak nog och högt betänkande att namngifva förbe:te
rådspersoner till samma legation, alldenstund de alltid och ideligen hafva
traktat H. F. N. efter all sin välfärd, så att H. F. N. fördenskull väl kan
tänka, att de föga godt till H. F. N:s bästa i saken uträttandes
varder, vill H. F. N. dock likväl sådant nu intet akta — — — — — —
utan mer anse sitt fäderneslands välfärd och enighet, än hvad
misstroende H. F. N. med rätta om dem hafva kan.“[1]
På angifna villkor var hertigen benägen att försona sig med sina
motståndare bland rådsherrarna. Hårdare och oresonligare kunde de
knappt ha varit. Det vill nästan synas, som om han genom att göra
dem så orimliga som möjligt velat en gång för alla ådagalägga, att han
ej vidare ville veta af några förhandlingar utan ha adelns samtycke
till herrarnas “hämtande“. Tiden för riksmötets öppnande stundade,
och han var angelägen om att vid detta kunna bringa den afsedda
rättegången till utförande.
Men adeln ville ej lyssna på det örat. I sitt svar å betänkandet
bönföll den, att hertigen i enlighet med sitt uttalande skulle tänka på
fäderneslandets bästa, förlåta rådsherrarna, hvad de felat, och låta sin
onåd mot dem falla. De skulle då med större trygghet kunna åtaga sig
legationen och enigheten inom landet blifva återställd. Tillika
uttalades den förmodan, att rådsherrarna, om de genom hertigens och
ständernas skrifvelse samt genom några af ridderskapet muntligen blefvo
därom anmodade, skulle infinna sig i Upsala stundande disting, förena
sig med ständerna och åtaga sig legationen.[2] Då prästerna, som det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>