- Project Runeberg -  Hertig Karl och Sigismund 1597-1598 /
120

(1906) [MARC] Author: Axel Jonsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Hertigens bemödande att bringa Arboga och Stockholms beslut till utförande mot de i Sverige kvarvarande riksråden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

synes, voro af samma åsikt, måste hertigen ge sitt samtycke tilll adelns
förslag om en beskickning till rådsherrarna. Den uppdrogs åt trenne
af adeln, nämligen Thure Rosengren, Nils Posse och Tönnes Jöransson.
Medförande skrifvelser från hertigen[1], adeln och prästerna begåfvo de
sig till Östergötland till Thure Bjelke och Gustaf Banér, hvilka det
närmast gällde.

Såväl i adelns som prästernas skrifvelse riktades en förmaning till
rådsherrarna att hafva den ed, de svurit konung och fosterland, i
hågkomst samt besinna, hvilken olycka de skulle draga både öfver sig själfva
och svenska folket, om de, då nu hertigen förklarat sig villig att ingå
försoning med dem, ej ville förena sig med honom och de andra
ständerna. Prästerna erinrade om det förbund, som bildats i Upsala och
Söderköping, hvilket de förmodat skulle “samhälligen“ blifva
beståndande, och protesterade[2], att de ej voro därtill vållande, om i följd af
deras (rådsherrarnas) afsöndring något obestånd förorsakades. Adeln
framhöll särskildt betydelsen af att herrarna åtogo sig den i Arboga
beslutade legationen, så att konungen blefve kallad hem, emedan lugn
och enighet af ingen bättre än af honom skulle kunna återställas.[3]

Säkert pröfvade ock de utskickade, hvad de kunde uträtta
medelst öfvertalning, men förgäfves. Afgifva en sådan förklaring, som
hertigen fordrade för att låta sin onåd falla, kunde de ej. Dessutom
hade de genom Samuel Lasky mottagit bref[4] med underrättelse om
konungens förestående hemkomst och de åtgärder, som med anledning
däraf vidtagits, och dessa underrättelser voro naturligtvis ej ägnade
att stämma dem för en förening med hertigen och ständerna, hvaraf
naturligtvis skulle följa, att de ådrogo sig konungens onåd. Det gällde


[1] Hertigens bref. Hist. Bibl. II, sid. 333. Innehöll ock försäkran, att de utan
»all förhindring måghe hijt till oss komme och åther här ifrån förrese» — —
[2] Anförande den latinska sentensen “Publica commoda privatis injuriis omnino
præferenda patriæque salutem vel propriæ salutis periculo querendam esse“ rådde
prästerna dem, att mer anse fäderneslandet än förmenta egne oförrätter.
[3] Ridderskapets till riksråden den 28 jan. 1598, kop. bland riksdagsacta.
Skrifvelsen var ställd till Gustaf Banér och Thure Bjelke. Se Hogenskild Bjelkes bref till
prästerna den 8 febr. 1598 bland riksdagsacta.

        Prästernas bref, dat. Upsala den 28 jan. 1598 och ställdt till Thure och
Hogenskild Bjelke samt Gustaf Banér, har jag ej funnit, men innehåll och datum ses af de
tre herrarnas svar. Hogenskild Bjelke uttryckte i svarsskrifvelsen till prästerna sitt
missnöje öfver att han, som tjugo månader hållits vid sängen, af dem blifvit kallad
till Upsala för att åtaga sig legationen.
[4] Från Sigismund och Erik Sparre. Om dessa bref, se nedan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:25:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jahertigka/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free