Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - V. Ande och värld. 1878 - VI. Symfonier. 1878
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ful Hr jag, det vet jag, och vidrig — sak samma!
Jag Hr dock tillstädes, nHr älskande glamma.
Hr vinets och kärlekens drägg.
Jag andas mot läppar, som hviskande skälfva
af älskog. De drifter, som mänskorna hvälfva,
hos gudarne också jag styr.
När en gång af tjuren Europa blef buren,
jag fattade homen och hånlog åt tjuren:
Nu, kung, är du själf en satyr!
Från vassen i älfven jag tittar mot skogen
och väntar beskedligt, tills drufvan blir mogen.
VI. Symfonier. 1878 (2 uppl. 1883, 3 uppl. 1898),
165 sidor, innehåller tretton längre dikter, skrifna 1873 — 78
dels i Prag och Böhmerwald, dels i Italien (Livorno och
Marano). Samlingen synes mig vara den hittills finaste
och djupaste, förenande det panteistiska natursvärmeriet
med känsligt erotisk och idealistisk, om ock något
pessimistisk världsåskådning.
1. uRösten i Öknen“, den inledande dikten, har något
af Dantes mystiska allvar med det högtidliga uppslaget:
“Sin stjärnpokal mig nattens döttrar bringa;
min ande står vid annan lefnads tröskel,
och rundt omkring mig gamla sägner klinga.“
Det är en hymn om naturens jublande röster i stormens
brus och skogens sus. Det är Ghids egen röst som talar
i mänsklighetens sång: den mystiska hviskningen i Dodonas
heliga lund och allvaret i evmenidernas hotfulla dikt, då
Olympen måste böja sin hjässa för korset och Zevs7 pilar
sjönko ur hans hand; det är Memnons susning, Kains
förbannelse, Fausts och Ahasvers suckar, Simsons förtviflade
skri och Diogenes7 cyniska löje. Hvart leder hela denna
eviga hymn, som begynte med Adam? Jo, till
mänsklighetens Panteón! Upp till idealet! — Inflytandet af Dante,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
