Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XV. På vägen till Eldorado. 1882 - XVI. Sfinx. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej vet jag, om det lyckats. Lifvet
förrann, och dag och natt jag bad:
Fås lyckan endast af en enda,
i dödens ro jag somnar glad.
XVI. Sfinx. 1883 (2 uppl. 1897), 60 tankedigra
dikter (159 sidor) med motto af den helige Augustinus:
“Veritas filia temporis, non auctoritatis.“ Samlingen utgör
den andra länken i den kedja, som begynte med “Ande
och värld“ och som har till syfte att till harmonisk enhet
hopsmälta världshistoriens olika fragment, återspeglade i
splittrade diktsamlingar. I den inledande dikten “Fråga
ntan svar“ försättes läsaren till den egyptiska öknen,
där den stumma sfinxen sinnebildar världshistoriens
obesvarade frågor och olösta gåtor. “O snillen! Sanningens*
forkunnare! I, med starkt hjärta och med af kärlek
hänförd själ! Hvi hafven I left? Hvarför hafven I dött i
gråt och kval? . . .“ Men trots allt måste människan tro
på framåtskridande, på en andlig pånyttfödelse.
2. Röster från ruinerna, hufvudsakligen bibliska och
antika stoff, utmynnande i en klagan öfver den antika
världens undergång. 1 sin saknad efter detta svunna ideal
gripes skalden vissa ögonblick af en, om ock mycket
dämpad och försynt misstro mot den kristna kulturen
såsom allena tillfyllestgörande och klagar — likasom ryssen
Mereékovskij — öfver den skuldbörda, som den kristna
kulturmänniskan tagit på sig och som endast grumlar den jordiska
tillvaron. Sålunda heter det i poemet “Skulden“, att
“Hon mlinskan följt från edens gård
och växt vid Ganges’ stränder.
På Sinai hon dundrat hård
och lyft Sibyllans händer.
Hon blifvit mänskans arfvedel,
dess bann på tunga färden;
hon Ur den fallne Ungelns fel,
disharmonin i världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
