Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - XVI. Sfinx. 1883
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och bottenlös den afgrund ilr,
dit mänskor rusa skygga.
Ditt kors, o Krist, ej ens beskUr
däröfver någon brygga.
En enda gång i villbehag
dig mänskligheten glömde.
Då grydde mänskans stora dag;
allt sjöd och sken och drömde.
Ej mänskans skuld med harmoni
skall kunna vedergällas,
förr än på nytt din dröm skall bli
förvärkligad, o Hellas!“
Men de anklagande och tungsinta “ rösterna från
historiens ruiner“ förena sig till ett harmoniskt,
förtröstansfullt slutackord i den vackra önskedikten “Till skaldens
barn“.
3. Poetiska glossor till papyrus-hieroglyferna i Esne,
en fantastisk, ideell utläggning af de gamla egyptiska
tecknens betydelse.
4. Bägarens botten. Inledningstfikten “Den nattliga
rid ten“ framställer allegoriskt kampen mellan människans
tvifvel och hennes tro, mellan hängsjuk pessimism och
dåd-kraftig lifslust.
“Jag snärjdes i tankarnas vilda ked;
än himmel, än helvete kändes.
Bland klipporna vinden med hånskratt kved,
och himmelen blodröd tändes.“
En liknande tankegång finnes i dikten “Solnedgång
vid hafvet“ med motiv från Livorno, där solens
försvinnande från det sköna landskapet kom skalden att grubbla
öfver skaparens mening med mörkret och öfver de
ofattbara skuggorna i människolifvet. — I poemet “Det nittonde
århundradets barn“ utbrister han: “Lyckligare var
hellenen, som kände lifvets pulsar ungdomligt slå; lyckligare
än vi var den fromt troende kristne, ty han hade åt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
