Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förra delen - Vrchlickýs lyrisk-episka originaldiktsamlingar I—LXVI - LI. Fläckar på solen. 1897 - LII. Spindelväfvar. 1897
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alstrat hos honom. Det är en hymn till lifsglädjen, ett
förvärkligande af Kristi och Platos drömmar, då “den store,
okände guden dyrkas utan processioner och dogmer, men
också utan dryader eller satyrer“, d. v. s. en religion,
som höjer sig både öfver den hedniska panteismen och den
formella katolska bildkulten. En lång utvecklings famlande
sträfvanden och spaningar ligga mellan den naivt
ungdomliga hymnen “Till de okände gudarne“ (i “Ande och värld“)
,och “Den nya renässansen“, hvilken sistnämnda dikt torde
kunna betecknas såsom Vrchlickys slutliga trosbekännelse.
LII. Spindelväfvar, 1897 (2 uppl. 1899 *), består af
134 smådikter, nedkastade på papperet under loppet af
två årtionden (1876 — 96) och följaktligen af mycket
växlande beskaffenhet (210 sidor). En del af dem kallas ock
anspråkslöst ’pauser’, d. v. s. rekreerande tidsfördrif mellan
de stora poetiska arbetena.
1. Suspiria (1896) Ex. “Drömmen“. Skalden drömde,
att han låg i sin likkista, och när han kände, huru alla
begrafningskransarna tyngde honom, erfor han till sin fasa,
att han nu först var riktigt död. Men då kom en
skugglik skepnad till honom, slängde bort kransarna och gaf honom
i stället sitt hjärta. Nu kände han grafvens heliga frid.
2. Decime (1896), ett tioradigt, ursprungligen
pro-vensalskt versslag enligt schemat: ababbccdcd med
variationer. Reflexionslyrik.
3 och 6. Pauser, två cyklar. I dikten “Barna-
ögon“ heter det: “Allt grumlas, mattas, dör bort med
tiden. Men en enda blick i ett par barnaögon säger mig,
att det sköna och det goda alltjämt lefver. Världen är
evig poesi såsom förut, och då känner jag, att jag ännu
är skald.“ — “Hjälten“ (“Bohatyr“) är en skälmsk romans
om en kung i norden, den där drack och skrattade och
var gifmild. At sin äldste son skänkte han hafvet med
dess fartyg och fiskar; den andre fick skogar och falt
med villebråd, och den tredje tiggde till sig bärgens och
jordens skatter. Men så kom en fattig flicka ur folkets
*) 1898 enl. Vrchlicky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
