Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stegar till vindskyffen. Men i ett afseende äro de alla
hvarandra lika: Utfor bäras jämt likkistor. Ännu
kraftigare betonas dödens majestätiska obetvinglighet i den
bisarra, såsom ett Holbeinskt träsnitt kraftigt skurna
miniatyrdikten
Quis ut Deus? *) (XVI).
Uti en gammal gotisk döm. hvars fönster
förgylldes utaf solens sista strålar,
som skimrade på kapitälers damm
och rökelse, jag stirrade på fresker,
förvittrade, men greps med ens af fasa.
0 hvilken anblick! I ett haf af lågor
en massa hjässor störtade med spiror,
tiaror, kronor, kräcklor, kors och svärd.
Och ärkeängeln, ljus som morgonrodnan,
stod öfver detta kaos midt i branden.
Hans anlet sken som uppå himlen solen
1 skräckfull segerglans. Och på hans sköld
med eldskrift orden ristats: Quis ut Deus?
Men från det håll, där gruflig rök sig välte
- i flockar fram, sig döden smög till honom
och skref på sköldens andra sida snabbt
som svar på frågan blött ett enda: Ego.
Och själf han hånlog åt sitt fräcka spratt.
Men är döden obetvinglig, måste han ock injaga en
viss skräck i människornas sinnen. Denna naturliga känsla
af något grufligt har också först tagit sig uttryck i
Vrch-lickys äldre diktning, äfven om han söker förjaga sin
be-klämning genom ett slags galghumor enligt medeltida
folktraditioner. Betecknande är i detta hänseende
ungdomsdikten
Lifvets värdshus. (I).
Bland bärg på svårtillgänglig brant
till Evighet går vägen.
Vid lifvets sista milsten är
en gammal krog belägen.
*) Originalet är rimmadt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
