Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dess skylt en blodröd inskrift bär,
halft plånad ut af tiden:
“Här rastas det till Domedag,
och tårar är likviden.“
En gulnad ruska af en tall
svängs kring med kottar tomma.
Du går till trappan fram och ser
— din ungdoms vissna blomma.
Värdinnan Sorg tar själf allt kött,
men ben åt kunder slänger,
och ädla känslors rena vin
med smutsigt vatten mänger.
Uppasserskan bär namnet Hopp.
Hon skänker i åt alla.
Men uti bottenlösa glas
finns endast drägg och galla.
Fast hon till Kärlek är förklädd
och gladt åt vandrarn viftar,
är hennes tunga idel svek,
och hennes kyss förgiftar.
När musikanter spela upp
förtviflans vilda polka,
det spritter hemskt i lem och led,
och ingen vågar skolka.
Då deras strängar gnidits ut,
och lampan börjar osa,
på fönstret knackar fadder Tråk
och bjuder sömnig prosa.
Insekten Dårskap surrar kring
och slår mot fönstrets galler.
I dödslik tystnad med en skräll
tungt tidens pendel faller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
