Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Andra kapitlet. Faust-tanken - 2. Lifvet och döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På spisen, där en sista glöd
af eldig tro Un brinner,
den gamla katten Samvetsagg
liar krupit upp och spinner.
Med kryckor moster Sjuklighet
omkring på golfvet vankar,
och alla gUsters ysterhet
förbyts i tunga tankar.
Nilr midnattstimmen inne Ur.
en ryttare vid krogen
har stigit af från kolsvart häst
med ufvame från skogen.
Ett likkistlock — se dUr hans sköld,
hans vapen ett par knotor.
Med lien dunkar han i takt
på trötta halsars kotor.
De druckna, som snart somnat in,
i diket tyst han stoppar.
Med stenrös och en handfull mull
betUckas deras kroppar.
Med gnissel krogens skylt dem ger
sitt: Lycka till på färden
till Evigheten! — Aldrig mer
de träffas här i världen.
Mer förfarande i det högtidliga allvaret möter oss
dödstanken i “Horror vacui" (Yl) och i “Pästen“ (Yl),
båda dikterna omnämnda i förra delen. Slutprden i den
senare dikten tyda dock på, att skalden själf ännu ej
kommit till klarhet i sin pessimistiska åskådning, men ej
kunde nöja sig med att fatta döden endast såsom en
negation af det jordiska lifvet:
f _
“På mig föll natt. Jag spanar efter gryning.“
• • ______________________ _
Annu i diktsamlingen XXIX har skalden ej helt kunnat
frigöra sig från det ängsliga medvetandet af »dödens för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
