Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - Tredje kapitlet. Vrchlickýs episka diktning - 3. Orienten och norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skogsfrun, som lofvar att bli hans, om han svär att aldrig
för efterkommande yppa sin största bragd: dödandet af
draken. Men han kunde ej bära på hemligheten, utan
ristade in den på en klippa, med den påföljd att han
försvann i grottans skymning och ej mer vardt sedd. —
Ypperlig är balladen om “Blodige Egil“ (XVIII), som bröt
sitt löfte att aldrig dricka människoblod. — I uSkald
och valkyria“ (XLIV) ber den unge barden att få slippa
långt lif på jorden. Han lockas då till skogen af tre
valkyrior och störtas i ett bråddjup.
Denna uppfattning af valkyrian såsom en hämndefull
skogsfé tyder snarare på något slaviskt (vila och rusalka)
än på germanska myttraditioner. I “Valkyrian“ (XVIII)
föreslår kung Hell, att hans son skall gifta sig med kung
Bells dotter, för att de båda rikena måtte förenas. Men
Bell svarar trotsigt, att den, som vill ha hans dotter, först
måste kämpa med honom själf. Hells son antar utmaningen
för att näpsa den gamle, men ej för att vinna hans dotter,
ty han älskar själfva valkyrian. Han dödar Bell, men det
befinnes, att Bell är fader till valkyrian. Hon släpar bort
honom på sin häst och kastar liket för hans faders fotter.
Denna dystra ödestragik genomgår flertalet af Vrchlickys
nordiska kämpavisor, t. ex. “Skaldens dotter“ (LXIII)
i Jomsborg om den gamle kungen och hans dotter och
den unge gästvännen — en familjeidyll, som slutar blodigt,
då de kristnes fartyg synas. I “Offret“ (XXXI) firar
jarl Hakon en seger med gästabud. Hans maka, som saknar
sin sjuårige son, gripes af mörka aningar, och Hakon yppar
då, att han offrat honom åt Thorgerd för att förvissa sig
om seger.
“Men plötsligt det skräller i salen,
och lyst af de flämtande blossen,
ses Thorgerd, som bär uti famnen
sin Erling, den dödsvigde gossen.“
Hundra horn blåsa vid jarlens skåltal, men modems
hjärta brister. — Ståtligt är det redan anförda kvädet om
“Hakon“ (XIII). I “Hämnden“ (XIII) har den gamle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
