Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pades i fångenskap, flydde till Ryssland, Wallachiet och
Ungern, där de bildade bulgariska kolonier och lifnärde sig
såsom köpmän, gårdfarihandlare, trädgårdsmästare och
handt-värkare, åt hvilka yrken den idoge, praktiske bulgaren med
förkärlek egnar sig. Andra åter, som ej ville öfvergifva sin
födelsejord och ej lämpade sig för det fredliga näringslifvet,
drogo till »Gamla Bärget», Stara Planina, turk. CJiodsa Balkan,
det breda, delvis skogiga bärgsbälte, som sträcker sig ända
från Svarta hafvet fram till Serbien och Makedonien mellan
det egentliga Bulgarien och f. d. östrumelien. Härigenom
uppstod den dubbla riktning, som så starkt ingripit i den
bulgariska frihetsrörelsen: å ena sidan emigrant-vasendet utom
Bulgarien och å den andra hajdut-lifvet inom landet, tvänne
ständigt glödande härdar för den bulgariska
själfständighets-kampen. Desse hajduter (egentligen ett ungerskt ord, som
betyder ’infanterist’, serb. hajduk, bulg. hajdutin) voro
hjälte-röfvare, politiske »bohemer», som förde ett äfventyrligt,
krigiskt lif i bärgstrakterna och prisades i folkpoesien såsom
värklige frihetshjältar och turkarnes fruktade dödsfiender.
De orter på Balkan, där den bulgariska nationaliteten
höll sig mest ofördärfvad, voro också hajdut-lifvets
hufvud-centra: Kotel, Sliven, Schipka, Karlovo, Koprischtitsa,
hemvist för hjältame Altun Stojan, Panajot Hitov, Hadsji Dimitr
och Kara Tanas samt de i bulgariska historien och
litteraturhistorien väl bekante männen Rakovski, Levski, L. Karavelov,
Benkovski och Stambolov, som vi längre fram skola återfinna
i denna berättelse. Byarne lågo här isolerade, så att
främ-lingarne ej ofta funno vägen hit, och befolkningen var rent
bulgarisk med egna kyrkor och skolor. En sådan asyl var
ock Botjovs födelseort Kalofer.
Kalofer är en by i kretsen Plovdiv (Filippopel), måleriskt
bejägen på höjden af Stara Planina i en med bokskogar
klädd dal, där floden Tundsja hoppar fram, och rik på
traditioner om bulgariske junaker (hjältar), vojvoder och harjaktarer
(fanbärare). Det var här, i en vacker natur, full af foster-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
