Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den ögonblickets ingifvelse, som var Botjovs skaldskap egen,
nedskrefs några år efter brytningen, lyder i öfversättning
ungefär sålunda:
Till min första kärlek.
Sjung icke mera kärlekssången
och gjut ej gift i hjärtesåren!
Min lefnads vår är re’n förgången,
änskönt jag än är ung till åren.
Låt mig förglömma allt elände,
som fordomdags mitt hjärta brände!
Förglöm den tid, som flytt! Då var jag
af kärlek bländad och berusad.
Då var jag slaf, ty bojor bar jag,
och af din blick, ditt löje tjusad,
jag fosterland och ära glömde
och blott om dig, min älskling, drömde.
Men dessa drömmar flydde alla.
Ej hjärtats känslor längre glöda,
och fåfängt söker du dem kalla
till lif ånyo från de döda.
Sjung därför mer ej ömma sånger:
de väcka endast kval och ånger!
Din blida stämma med dess sköna
och rena klang kan jag ej lida.
Hör du ej, huru bärgen stöna,
och huru faderlösa kvida?
Till dessa toner trår mitt öra;
på dessa rÖ3ter vill jag höra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
