Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - Finska ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
FINSKA JAKTFÖRENINGAR—FIOL
118
bekant burfågel. Häckar allmänt i
södra och mellersta Sverige,
sparsammare norrut. Steglitsen,
Cardu-elis carduelis L. är en likaså bekant
burfågel. Häckar tämligen allmänt
till Upland, blir därefter sällsyntare.
Hämplingen, Linota cannabina
L., har en ej över 10 mm. lång
ganska tjock näbb. Hanen har röd
panna, rött bröst och vit buk. Honan
saknar rött. Häckar allmänt i södra
och mellersta Sverige, sparsammare
norrut. Näbb hornbrun. G u 1 n ä
b-bade hämplingen, L.
flavi-rostris L. har vaxgul näbb med mörk
spets, 8—9 mm. 1. Häckar i norra
Sverige. Grönfinken, Chloris
chloris L., har tjock och kraftig,
spetsig näbb, vid basen lika hög som bred.
Hanen olivgrön med svarta
vingpennor med ljus spets. Honan mera
brungrå. Vinglängd 85—90 mm. Näbb
ljusbrun, 12—14 mm. Häckar t. a. upp
till Jämtland och Västerbotten.
Sten-knäcken, Coccothraustes
coc-cothraustes L. har mycket stor näbb,
längden och höjden ungefär lika stor
som bredden vid undernäbbens bas.
Huvudet är kamelbrunt. Tyglarne, ett
smalt band kring näbbroten och
strupen svarta, ovan brun, under grå.
Näbb blygrå 19—22 mm. Honan ej så
bjärt. Sällsynt i Göta- och Svealand.
Undantagsvis längre norrut.
Lövskogsfågel. Bofinken, Fingilla coelebs
L., är en av våra vanligaste fåglar.
Bergfinken, F. montifringilla
L., ersätter uppe i Norrland bofinken.
Gråsparven, Passer domesticus
L., bör ej tolereras, då han
undantränger alla möjliga nyttiga och behagliga
sångfåglar. Pilfinken, P.
montanus L., liknar gråsparven, men har
huvudet ovan och halsens baksida
rödbrun, ryggen brun med svarta
fläckar. Finnes nästan över hela landet.
Ortolansparven, Emberiza
hortülana L., finnes likaledes mest
över hela landet. Hanen har huvud
och hals ovan askgrå, ryggen ‡>run
med svarta längsfläckar. Haka och
strupe gula, undersidan kanelbrun 1.
rödgrå. Honan har dunklare färger.
Brunhuvade gulsparven,
E. aureola Pall., med pannan,
huvudsidor och strupe svarta hos hanen, har
ännu ej anträffats hos oss.
Gulsparven, E. citrinella L., är en av
våra allmännaste fåglar. Den stora
Kornsparven, E. calandra L.,
med vinglängd av 95—105 mm. synes
bli mer och mer sällsynt i Skåne, men
finnes utefter västra kustområdet till
Bohuslän. Sävsparven, E.
schæniclus L., finnes överallt på
passande ställen. I vårt land har
Videsparven, E. rustica Pall., med vit
nackflock hos hanen och en vinglängd
av 75—83 mm., under de senare
årtiondena inflyttat västerifrån, så att den
nu är rätt allmän i Norr- och
Västerbottens skogsmyrar.
Dvärgsparven, E. pusilla Pall., har erhållits,
troligen som häckfågel, i Kiruna. Uppe
i Norrlands fjälltrakter häcka
lappsparven, Calcarias lapponicus L.,
och Snösparven, Plectrophenax
nivalis L.
Finska jaktföreningen, vars stadgar
stadfästes 7 dec. 1865, har till uppgift
att befrämja en rikligare tillgång på
nyttigt villebråd, vaka över
jaktlagarnes efterlevnad, söka åstadkomma
rovdjurs utödande, befordra jaktens
ändamålsenliga utövande och vård samt
att för upprätthållande av jaktyrkets
anseende genom skjutövningar bilda
skickliga och i gevärets bruk kunniga
jägare. Också föranstaltas årligen
skjuttävlingar över hela landet,
utdelas premier för dödade rovdjur samt
åt personer, som genom nit för
jaktlagarnes efterlevnad och jaktvård
gjort sig därav förtjänta.
Direktionen består av 7 på tre år valda
ledamöter.
Fiol, salt, rökt fårbog, i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
