Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. »Förrädaren»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
soldater befunne sig hos hetmanen, bevakande alla hans
rörelser, och hela tsarens huvudarmé låge i Polen nära Ukrainas
gräns. »Hos oss i Ukraina sakna både över- och
underordnade, såväl andliga som världsliga, all enhetlig
samstämmighet såsom omaka hjul. Några gynna den
moskovska protektionen, andra den turkiska, och somliga
fraternisera med tatarerna av medfödd antipati mot polackerna.»
Därför borde hären och hela folket i Ukraina på båda
sidor av Dnjeper först bringas till endräkt. Dessutom vore
ju även Polen tudelat och söndrat, och alla borde först
erkänna Stanislaw såsom konung. Men Mazepa lovade i
brevet att icke skada hans och de svenska truppernas
intressen.
Det största hindret för Mazepas principlösa planer
låg kanske hos lillryssarna och zaporogerna själva.
Kosackerna voro av gammalt misstrogna mot sina hetmaner,
hos vilka de misstänkte strävanden efter personlig makt
och intriger med Moskva eller Polen för att inskränka
Ukrainas »privilegier», och särskilt var detta fallet gent emot den
»polskt smidige» Mazepa, som alltid hade varit än tvetydig
än förbehållsam mot sin starsjina. Mazepa svävade också
i ständig farhåga att dela Samojlovitj’ öde och måste
genom den ena intrigen efter den andra stödja sin i själva
verket svaga position. Kosackerna voro visserligen också
föga vänligt stämda mot det moskovska tsardömet, ty de
hade redan vid det nordiska krigets början fått en
förkänning av tsar Peters lillryska reformpolitik, då han fordrade,
att Ukraina skulle deltaga i fälttågen mot svenskarna och
skicka kosackregementen till Ingermanland och Livland,
under det att storryska trupper började skjutas fram i
Lillryssland. Kosackerna sleto ont, voro illa utrustade och
behandlades ovänligt av moskoviterna. Under de tunga
arbetena vid Nevamynningen klagade de över att de varken
fingo sin favoriträtt, gröt, eller socker och att de blott
erhöllo halv ranson bröd. Många rymde redan nu, och 1702
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
