Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Alexander Pusjkins ungdom och den tyska romantiken - En blind poet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han öfversatte engelska, franska och italienska
diktverk och försökte sig äfven själfständigt i Byrons
stil, ehuru han saknade verklig originalitet och glöd.
Särskildt två berättande dikter hafva dock bevarat
hans namn åt litteraturhistorien: »Munken» (1824),
märklig därför att detta ämne mer enkelt och
dock vida mer sublimt behandlades af Lermontov i
»Klostergossen», samt »Natalja Dolgorukaja» (1827).
Natalja var dotter af fältmarskalken Sjeremetev
och förlofvad med Peter II:s gunstling, furst Dolgoruki.
Just som bröllopet skulle firas, dog tsaren; genom
tronskiftet störtades det parti, Dolgoruki tillhörde, och
hela familjen skickades till Sibirien. Hon blef dock
sin fästman trogen, och omedelbart efter vigseln
anträddes den långa bröllopsresan till Berezovo i
guvernementet Tobolsk. Efter åtta år fördes hennes man
till Novgorod, där han halshöggs; hon återfick friheten
först efter tolf år och gick i kloster i Kiev, där hon
dog 1770. På uppmaning af sin son skref hon i
klostercellen sina memoarer, som utmärka sig för ett
rent språk, ädel resignation och innerlig känsla.
Den ryska historien är rik på sådana tragiska
stoff, och ett liknande motiv upptogs sedermera af
skalden Nekrasov, skildrande två furstinnor,
Volkonskaja och Trubetskaja, hvilka efter decemberupproret
1825 frivilligt följde sina män österut. Nekrasov, som
icke kände byronismen och dessutom var tung i
formen, lyckades dock vida bättre än Kozlov, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
