Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skönja en märkbar utveckling till själfständighet; tonen
blir efterhand mer djup, mer varm, men på samma
•gång mer elegisk. Och Pusjkin bade skäl att blifyå
förstämd i sitt innersta väsen, då han blickade till
djupet af sin egen själ:: han kände, att han i och med
skilsmässan från Byron svék sin ursprungliga
fränd-skap med ett fritt tänkande och kännande snille, utan
att finna någon annan ersättning än en skrytsam
beundran för sitt lands yttre storhet. Han blef såsom
patriotisk skald själfständig, men det skedde méd det
dyra offret af karakterens själfständighet.
Pusjkin erbjuder såsom skald någon likbet med
sin polska samtida Adam. Mickiewicz. Båda begynte
såsom Byrons varmaste lärjungar, men deras inre
natur och de yttre förhållandena förde dem snart på
olika vägar: polacken, härdad genom sitt lands och
sina egna lidanden, vardt sina landsmäns hämnande
och manande profet; ryssen, bländad af den yttre
glansen och svag genom karakter och uppfostran,
böjde sig för öfvermakten och öfvergaf sin ungdoms
ideal. Och under det Pusjkins fragmentariska lif
poetiskt utmynnar i den fragmentariska, byronistiskt
subjektiva hjältedikten »Eugen Onegin», samlar Mickiewicz
midt under landsflyktens elände hela sin gigantiska
skaldekraft på ett objektivt, äkta klassiskt epos, »Herr
Tadeusz», hvari endast den förklädde munkens
romantiska bikt på dödsbädden i tionde sången förråder
den byronistiska glöd, som ännu ej slocknat under
den skenbart afkylda ytan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
