Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het och nit äro att föredraga framför en omoralisk
och onyttig upplysning.»
Pusjkins lojala dilettantism blef emellertid ej
obelönad: år 1831 blef han »rikshistoriegraf» med årlig
lön af 5,000 rubel och fick titel »kammarjunkare» för
att kunna introduceras vid hofvet. Året därpå invaldes
han i Vetenskapsakademien, där han åtminstone hade
fördelen att få 8 rubel för hvarje sammanträde, som
han bevistade. Han lär ba gjort en mycket
tragikomisk figur, då han såsom kejserlig kammarjunkare
måste kröka rygg bland fjunlösa adelspojkar vid
hof-festligheter. Då en storfurste gratulerade honom till
utnämningen, svarade han: »Tackar ödmjukast, ers
höghetl Hittills ha alla skrattat åt mig; Ni är den
förste som lyckönskar mig.» Då han en annan gång
åtspordes, huruvida han var nöjd med utnämningen,
gaf han till svar: »Ja, därför att kejsaren behagat
utmärka mig. Men nog hade jag hellre sett, att jag
blifvit kammarpage.» Han sökte också alla
förevändningar att få komma bort från Petersburg, då någon
hofcéremoni förestod, och i ett bref till sin hustru
yttrade ban sig oförbehållsamt i dessa drastiska ordalag:
»Med våra tsarer har jag haft envis otur: Den förste
(Pavel I) lät en gång, då jag var blott två år gammal,
rycka mössan från mitt hufvud i Jusupovska trädgården,
enär hennes form skulle varit statsfarlig(?). Den andre
(Alexander I) förvisade mig två gånger, och den tredje
(Nikolai I) gjorde mig rent af till kammarjunkare.
Efter en fjärde känner jag sannerligen ingen längtan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
