Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ångrar sig och syndar på nytt; som irrar kring utan
rast och ro med skeptiskt världsförakt — det är
Lermontov själf, sådan han var i verkligheten, i sin
kavkaziska landsflykt. Det är denne unge skald, som
i det lilla poemet »Tacksamhet» sammanfattar sitt
oroliga lif med följande skärande rader:
Jag tackar dig, o Gud! för alla skänker:
för mina lidelsers fördolda sår,
för fiendernas hat och vänners ränker,
för kyssars gift och för bekymrens tår,
för all den känsloglöd, som jag förspillde,
för alla ideal, som gäckat migl
Men laga blott, du store Gud, du mildel
att snart för mer jag slipper tacka dig!
Och huru glänsande är ej den sublima målningen
af Kazbeks klosterruin i »Demonens» epilog med
kontrasten mellan snöbergets eviga frid och människolifvets
fåfanglighet:
Från fjärran österland en kedja
af skyar bildats, hvilka sport
om denna underbara ort
och därför skyndat hit att bedja.
På kyrkogårdens stilla rum
vardt sorgen länge sedan stum.
Kazbek med hotfull omsorg fängslar
sitt byte för evärdlig tid,
och mänskans lumpna klagan ängslar
ej evighetens djupa frid.
Men i all naiv enkelhet kanske ännu mer
tilltalande äro de kavkaziska naturmålningarna i den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
