Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjudit, frigjort stycket för tiljan, var Gogol själf
närvarande vid repetitionen och instruerade
skådespelarne med sina intelligenta anvisningar, för att
pjesen ej skulle nedsjunka till parodisk fars.
Kejsaren lär vid premièren själf ha skrattat så
mycket vid anblicken af sina servila och fala
ämbetsmäns beläten, att tårarne kommo honom i ögonen.
Men den första representationen vardt ingalunda en
afgjord framgång; endast få applåder förekommo, men
dess mer yttringar af ovilja och misshag mot den
ovanliga, realistiska komediens förmenta liberalism
och »revolutionära tendenser». Gogol hade i själfva
verket med sin på ytan af företeelserna lekande satir
dock träffat vida djupare och bittrare än han själf
afsett eller ens kunde ana. Han hade, om ock
omedvetet, ställt icke blott en rysk polismästare vid
offentlighetens skampåle, utan han hade råkat blotta
ruttenheten i hela det Nikolaiska systemet, han hade sårat
hela den ryska statskroppen och omedvetet brutit det
bann, som så tungt hvilat öfver det ryska
samhällslifvet: den slafviska subordinationen och den blinda
auktoriteten. Han hade frambesvurit andar, som han
sedan fåfängt sökte binda och för hvilka han snart
skulle blifva så förfärad, att han förnekade sig själf
och flydde öfver till en mystisk reaktion af sorgligaste
slag. Emellertid vardt år 1836, då »Revisorn»
offentliggjordes, betydelsefullt i Rysslands historia, och just
samtidigt publicerade Tjaadajev sitt »Filosofiska bref»,
som från en annan väg och ur en annan synpunkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
