Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underminerade det Nikolaiska regementets stolta, men
sköra byggnad.
Gogols missnöje öfver det klander, som mötte
»Revisorn», afspeglar sig i ett bref till Pogodin, hvilket
innehåller många tänkvärda satser, men på samma
gång visar, huru föga grundligt Gogol själf betraktade
förhållandena och huru lätt han förväxlade det
väsentliga och tillfälliga. Han skref däri:
»Jag är icke ond på kritikerna, såsom du skrifver;
jag är ej heller ond för att de bli onda och vända
sig bort, som i mina original leta efter sina egna
drag och klandra mig därför; jag är inte heller ond
för att de litterära vännerna och de fala talangerna
skymfa mig. Men jag sörjer öfver den allmänna
okunnighet och råhet, som finnes i hufvudstaden. Jag
sörjer, då jag ser, att den dummaste uppfattning om
den af dem bespottade och skymfade skriftställaren
inverkar på dem själfva och för dem bakom ljuset.
Jag sörjer, då jag ser, i hvilket eländigt tillstånd
en skriftställare befinner sig hos oss. Alla äro mot
honom, och blott ett inte på långt när jämnstarkt
parti står bakom honom. ’Han är mordbrännare,
upprorsmakare!’ heter det. Och hvilka ropa så? Jo,
just statens män, personer med kunskaper och meriter,
folk som borde ha åtminstone så pass mycket förstånd,
att de kunna se en sak i dess rätta ljus — personer
som äro eller åtminstone kallas bildade. Några skurkar
föras fram på scenen, och hela världen blir utom sig
för den skull. Må skurkarne gärna bli onda, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
