Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbannelse drabbar icke så mycket de lifegna
underhafvandena som fastmer de lifegande godsherrarne
själfva, hvilka släkte efter släkte demoraliseras,
förfäas och ruineras. — Ett annat exempel på det vittra
författarskapet i idéns tjänst är Ivan Turgenjev, som
med sin »Jägares anteckningar» gick lifegenskapens
elände skonlöst in på lifvet.[1]
En yttre orsak till Gogols intellektuella
trångsynthet, som successivt öfvergick till disharmoni, tvifvel
och sinnesrubbning, var hans brist på bildning och
grundlig uppfostran. Den alexandrinska perioden hade
i arf efter Katarina II:s »guldålder» fått en
aristokratisk halfbildning utan kärna och utan organiskt
samband med den ryska folkkarakteren. Man hämtade
från utlandet moder och fraser utan att kunna eller
vilja intränga i den västerländska kulturens väsen
eller grundligt göra Rysslands obrutna mark
mottaglig för dessa idéer — en skefhet och ytlighet som
konstaterats både af Gribojedov och Tjaadajev. Med
undantag af Gribojedov och Lermontov stod ingen af
tidehvarfvets skönlitterära författare i bildningsnivå
med de verkliga kulturländerna, och den ryska
tidsandan före 1840 var lika karakters- och regellös som
Pusjkins och Lermontovs personligheter. De voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
