Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men utan Bjelinski skulle den lifskraftiga skola, som
trädde fram i Gogols fotspår, knappt varit möjlig.
Slutligen vardt Bjelinskis flyttning till Petersburg (1839)
ej utan välgörande inflytande: han kom ut ur den
trånga Moskva-kretsen och fick vidgade vyer.
Med en årslön af 1,000 rubel hade han att sköta
den kritiska afdelningen i Krajevskis »Otetjestvennija
Zapiski» (Fosterländska annaler). Opraktisk och
bortkommen i salongslifvet, hade han i början svårt att
förlika sig med det moderniserade »Piter» (Petersburg),
och hans själfständighet såsom kritiker gjorde hans
sociala ställning ganska vansklig. Emot sig fick han
icke blott de ultrareaktionäre (Bulgarin m. fl.), utan
ock några universitetsskriftställare (Pogodin m. fl.) samt
medlemmar af den pusjkinska kretsen, hvilka i sina
rent ästetiska Arzamas-traditioner själfbelåtet afhöllo
sig från polemisk kamp och ogillade Bjelinskis stränga
dom öfver den gamla auktoritetstron. I sina första
bref från hufvudstaden visar han sig också, trots sina
västerländska, moderna bildningssympatier, såsom den
tungsinte, ensidige moskoviten, full af missmod och
tvifvel:
»Den förfärliga overksamheten i Ryssland — skrifver
han — pressar mig. Mina landsmän äro israeliter,
som irra kring i öken utan att få skåda det förlofvade
landet... Min kärlek till min hembygd, till
Ryssland har börjat blifva af sorgsen art. Det är ej längre
sublim entusiasm, utan en känsla af lidande. Allt
väsentligt hos vårt folk är stort, ofantligt, men dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
