Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer man med vissa kulturella förväntningar eller anspråk, men blir
grymt besviken. I Moskva gör man sig på förhand inga illusioner
och blir stundom angenämt öfverraskad af en viss renlighet. Huru
mycket behagligare är det icke till exempel att bli uppassad af en
i rysk nationaldräkt eller bländhvit bagarkostym klädd gosse i den
öfre, för den »bättre» samhällsklassen reserverade våningen af en
äktmoskovitisk trahir än af en snuskig vrångbild af det
internationella kroglifvets garçoner!
Denna brist på snygghet är kanske det drag, hvarpå man lättast
igenkänner, att Petersburg verkligen ligger i Ryssland, äfven om man
ej såge de otaliga izvostjikerna. Att ryssen ständigt tvättar sig i
rinnande vatten, och att han minst en gång i veckan från topp till
tå grundligt rifves af en hårdhändt, lika ohöljd badmästare — det
är ju en god början till folkhygienisk fullkomning. Men hvad båtar
detta för en nation, som eljes ej har sinne för hälsovårdens enklaste
fordringar inomhus och som tycks hysa motvilja
för att ömsa kläder? Denna estetiska brist
framträder till och med hos de eljes prydliga
gardes-soldaterna — att nu icke tala om de landtliga
rekryterna.
Fromleriet är ett annat ryskt drag, som äfven
i Petersburg genast faller i ögonen. Arbetaren, som
på spårvagnstaket återvänder om kvällen till sitt
kyffe, underlåter sällan att betyga sin vördnad för
de kyrkor, han passerar, och i denna konventionella
religiositet kan man ej från den ortodoxe ryssen
skilja den katolske polacken i Warschau. Den
hederlige izvostjiken, hvilken flinkt styr sitt lätta åkdon
genom trängseln lika behändigt som Venedigs
gondolier sin farkost, har alltid en arm ledig för att
gång på gång blotta sina grofva, jämnskurna
hårtestar för någon helgonbild, och krogkunden gör
korstecken med ena handen, under det den andra
fattar brännvinsglaset — ungefär på samma non-
Rysk infanterist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
