Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan förut hade den kristna läran blifvit införd till Ryssland,
ty Olga, Vladimirs farmor, hade låtit döpa sig samt möjligen äfven
sina söner, och Igor hade med den heliga Iljas kyrka lagt en
grundsten till det ryska påfvedömet. Men den nya läran vardt, såsom
bekant, statsreligion först genom Vladimir, hvilken efter en
utsväf-vande ungdom kände trängtan efter en troslära, som kunde
tillfredsställa hans ångerfulla sinne och på samma gång bättre motsvara
tidens politisk-sociala kraf. Nattetid lär han i förklädnad hafva smugit
sig till förstäderna för att af judiske skriftlärde inhämta deras tro,
som dock behagade honom lika litet som de »hvita»
Volga-bulga-rernas nykterhetsvänlighet. Men dess mer öfverväldigades han af
den byzantinska Sofiakyrkans rökelseverk och glans — ett önskemål
som under tidernas lopp tagit sig allt bestämdare uttryck i den
ryska politiken. Och omvändelsen var i yttre måtto lätt gjord:
folket samlades vid Dnjeprs branta strand; bildstoden af Perun,
slaver-nas dundergud, som Vladimir själf låtit resa, kastades i floden, och
då folket såg, att guden ej gjorde motstånd, fogade det sig lätt i
den nya ordningen; en byzantisk präst steg ned i floden, läsande
välsignelsen, och — Ryssland var kristet. Om nu denna
genomgripande förändring verkligen gick så plötsligt och stillsamt, som
Nestorkrönikan uppgifver, så berodde detta naturligtvis blott på att
omvändelsen var skenbar och mycket ytlig; längre än annorstädes
fortlefde i Ryssland den gamla folktron vid sidan af den nya
statsreligionen, oqh än i dag bibehålla många finsk-ryska stammar sina
hedniska religionsåskådningar. Gamla slaviska myter omkläddes i
kristen dräkt för att bilda Vladimir-cykeln och påverkades af
västerländska stoff. Solfursten (»krasnoje solnysjko») Vladimir förväxlades
med den forne solguden Dasj-bog, och på hjälten Ilja af Murom
öfverflyttades delvis just den guds egenskaper, mot hvilken han
kämpade (Perun).
Kievs historiska betydelse tillhör länge sedan det förflutna,
men dess religiösa fortlefver ännu med ominskad kraft. I detta
af-seende täflar det godt med själfva Moskva, och för att finna ett
motstycke till Kievs Grottekloster måste man gå till den Sergievska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
