Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vatten har intet äldre historiska anor än Dnjepr, som ända upp till
Kiev har något af sydländsk karakter. De delvis kuperade, stundom
lodräta strandpartierna äro bördiga och rätt omväxlande. Man ser
mindre af bykomplex eller småstäder, men mer af fristående eller
fritt grupperade bondstugor, som — på afstånd åtminstone — ej
göra ett så grått, enformigt intryck som i mellersta Ryssland. Folket
ser gladare och lifligare ut, dräkterna äro smakfullare och brokigare,
och man tycker sig ännu känna i luften en fläkt af den obändiga
poesi och kosackromantik, som lifvat de lillryska stepperna.
Landskap vid Dnjepr.
Sanningen att säga, är dock nu för tiden denna fläkt mer
fantasi än verklighet. Af den ukrajnska steppens urvilda skönhet
och ymnighet äro ej många spår kvar, och Dnjeprs kosacker hafva
länge sedan inregistrerats i de reguliära rullorna. Ja, själfva det
lillryska språket, såsom sådant fullt jämnställdt med storryskan, har
genom censur och tvång krympt ihop till en missaktad, olitterär
dialekt och undanträngts till den mer aflägsna landsbygden.
Men stiger man en kväll i Kiev ombord på en flodångare
norrut, så finner man vid uppvaknandet ett helt annat landskap:
det är den kalla, tråkiga, torftiga norden i det västra Ryssland, i
det forna lithauiska Polen, här oåterkalleligt förloradt. Trögt glider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
