Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 5. Det ryska påfvedömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lev Tolstoj är i den ryska litteratur- och kulturhistorien det
mest storartade inbegreppet af allt, som sammanfattas i raskol. Hos
författaren af »Kreuzersonaten» spåra vi något af mystikernas
onaturliga asketism; med duchoborerna har han gemensamt en
förnuftstro på kristlig, fredlig grund; med de gammaltroende
öfverensstämmer han i sina anarkistiska samhällsteorier; i likhet med molokaner
och stundister omfattar han lifligt nykterhetssaken, som han tillämpar
äfven i fråga om mat (genom måttlig, vegetarisk föda), och af Sjutajev
har han lärt sig den praktiska filantropien. Tolstoj är den störste
af Rysslands raskolniker, men därför ock den farligaste, och ur
statsbevarande rysk synpunkt har väl ingen förtjänt galgen mer än
den ädle människovännen på Jasnaja Poljana. Att regeringen icke
ens krökt ett hår på hans hufvud, beror väl dels på det afgjordt
fredliga och opolitiska i Tolstojs verksamhet, dels ock på hans
litterära namn och socialekonomiska ställning — den allmänna
opinionen och hänsynen till utlandets dom äro faktorer, hvarmed
äfven Ryssland numera måste räkna. Kanske kommer det sig också
till en del af censurens kortsynthet och dumhet? De lärda herrarna
i Moskva inse kanske icke, att författaren af »Hvari min tro består»
och »Hvad är att göra?», denne fredsfantast, hvilken »ej står det
onda emot» och behandlar alla människor som bröder, i själfva
verket är Rysslands allra farligaste nihilist, hvars blotta namn är en
spik i den kista, som småningom timras för att mottaga ett lik.
Den beundransvärda segheten hos de under århundraden
förföljda och på alla sätt förtryckta raskolnikerna erbjuder den bästa
garantien för en ljusnande framtid. Och ehuru rationalisterna till
antal kunna synas försvinnande gent emot den stora massan af det
okunniga folket, spela de dock genom sin ekonomiska duglighet en
roll i den stora sociala frågan. De hafva lärt sig tålamodets konst,
och ju mer de verka genom praktiska reformer, dess mer skola de
lära bönderna, att bekännelsefrågorna icke äro ett folks enda ideal.
Emellertid lärer nog Volga hinna gjuta ännu mycket vatten i det
Kaspiska hafvets omättliga svalg, innan den ofvannämnda kistan är
färdigtimrad. Och den ryska kyrkan är, långt ifrån att vara ett lik,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
